Riket Avranches befinner sig i en tid av djup omvälvning. Kungen och rikets hertigfamiljers makt utgör en väv av överlappande privilegier, ansvar, rättigheter och förpliktelser.

Mellan ätter, allierade och vassaler existerar ett gytter av rättigheter och skyldigheter, tillskansade under generationer genom arv och giftermål.

De institutioner som en gång skapades för att hålla fred och ordning är oförmögna att hantera tyngden av dessa växande spänningar.

Avranches regent väljs av kurfurstarna, vars röster avgör vem som bär kronan. Kronans makt vilar på en grund av löften, allianser och stora skulder. Men kurfurstarnas lojaliteter är varken självklar eller stabil och vi är i en tid av förändring.

Det rasar också en maktkamp mellan kyrkan och adeln. Frågan om vem som har rätten att tillsätta biskopar har blivit en symbol för något större: vem som ytterst tolkar den gudomliga viljan – och vem som kontrollerar dess jordiska konsekvenser.

De tre kyrkorna utgör formellt en och samma heliga gemenskap, men deras tolkningar, ritualer och politiska ambitioner står ofta i konflikt. Enhet predikas från predikstolarna, medan splittringen växer bakom kulisserna.

Med bakgrund till detta så samlas en gång om året tre hertigfamiljer, deras vassaler, till ting under tre intensiva dagar. Tvister ska redas ut, gamla vänner ska mötas, nya ska göras, anspråk ska prövas och domar ska fällas. Det är en tid för makt, och en tid för fest. Men den tiden är knapp, och långt ifrån alla frågor hinner behandlas.

Här tar maktens spel vid.

I Avranches räcker det inte att ha rätt – du måste också få din och din ätts sak inte bara hörd, utan avgjord till er fördel. Allianser smids i skuggorna, ord vägs på guldvåg och varje beslut kan bli början på nästa konflikt.

Detta är inte en plats för hjältedåd eller världens räddning.
Detta är en plats där makt utövas – och där inget beslut lämnas utan konsekvenser.